Prince Barbersop

Jag bokade det så kallade VIP-paketet hos Hassan och det blev en påminnelse om varför standarder finns. Det hela kändes mer som en sketch från ett bortklippt avsnitt av ”Skenet bedrar” än något som hör hemma i en service miljö. Hassans svenska hade så grov brytning att varje mening kändes som ett ljudtest från spårvagnen. Jag log och nickade som om jag förstod, men tystnaden var mest ett försvar mot hans andedräkt, som på riktigt borde klassas som arbetsmiljörisk. Han luktade också svett – en varm, lojal svett som följer efter honom som en kemisk krigsföring. Bredvid toaletten låg ett separat rum… med en madrass. Bara en madrass med kudde och filt. Inget mer. Man kan ju inte bevisa att han sover där, men magkänslan sa: ”ja”. Sen tappade han saxen i golvet, tog upp den och fortsatte klippa som om inget hänt. Inga skamkänslor, bara ren smittsam opitimism. Det här var inte VIP. Det var kutt. En service direkt från gatan. Den hör inte hemma i någon barbershop. NASTY!

Superduktig!

Toppen!!

Bästa barber i hela Sverige!